tisdag 9 februari 2010

Varför? - del 3

Varför ska det lilla barnet åla och krypa?

(Denne post bygger på förra post, Varför? - del 2)

Synsvägen, som inte alls är utvecklad hos det lilla barnet, utvecklas enligt följande steg:

1. Ljusreflex (Pupillen drar sig ihop)
2. Uppfattelse av konturer (Ex. Barnet kan se sin mammas kontur om hon står framför fönsteret)
3. Förmågan att se en detalj innanför en helhet (Ex. Mammas blus har knappar)
4. Samsyn (båda ögonens syn riktas mot samma punkt), resulterande i simpelt djupseende.
5. Förmåga att skilja på liknande, fast olika enkla visuella symbol. (Ex. se skillnad på äpple och apelsin)
6. Genkännande av för barnet kända visuella symboler ( Ex. Herr- och damsymbol på toaletter) och bokstäver.
7. Läsa okända ord. Vid bruk av det dominerande ögat i kongruens med den dominerande hjärnhalvan.

Hur snabbt barnet tar sig från steg 1 till steg 7 är olika från barn till barn. Snabba barn gör detta på tre år. Genomsnittsbarnet gör det på sex år.
Denna processen, utvecklingen av hjärnans synsväg, går att påskynda. På samma sätt som det går att påskynda utvecklingen av alla de sex hjärnvägarna.

Jag har tidigare förklarat att de två hjärnhalvorna styr var sin del av kroppen.
Så hjärnhalvorna styr vart sitt öga.

Det är meningen att dessa två ögon ska fungera tillsammans i ett perfekt samspel. Gör de inte det, då kan man inte se i 3D. Då får man svårt med djupseendet.

Spädbarnets synsväg är inte utvecklat så att han kan använda båda ögonen tillsammans (konvergera). Ögonen fungerar och tittar var för sig, och går ofta åt olika håll också. Man säger att barnet inte har fäst blicken än. När synsvägen är så utvecklat att han kan se detaljer, DÅ kan han börja att använda ögonen tillsammans. Först då finns det någon mening att göra det. Då har han en måltavla, något att titta på som framtvingar att båda ögonen måste fungera tillsammans. Ögonen måste kunna rikta sig åt samma punkt. Han har inte på långa vägar än någon samsyn, men han har börjat.

När ålbarnet, som har fått ligga mycket på mage och således börjar sitt ålande relativt tidigt, ålar så ålar han inte för rörelsens skull. Han har inget mål, och blir förvånat när han rör sig genom rummet och bumpar in i saker. Han tittar inte mycket upp från golvet, och ålar ofta rakt ner i det. För honom känns det nog som om golvet hoppar upp och slår honom i ansiktet. Han har ingen uppfattning alls om avstånd. Detta ständigt bumpandet in i saker ger honom beskeden att han måste titta vart han åker. Så han börjar titta framåt, och nu är ögonen tvungna att börja fungera i hop. I alla fall lite grann. Han måste använda båda ögonen tillsammans och åtminstone ungefärlig räkna ut hur långt borta den där saken framför honom är. Men det är svårt. Han är bara i början på utvecklingen av sin samsyn.

Men för varje gång han ålar/kryper, så använder han sina ögon och försöker bestämma avstånd framåt, och ibland tittar han ner på golvet och på sina händer. Han utvecklar sin samsyn.
Och för varje meter han ålar/kryper så får hjärnhalvorna en dos med korsmönster. Hjärnhalvorna samkörs för varje meter som tillbakaläggs. Han utvecklar sin samsyn.

Enkelt sagt; samsynen utvecklas av att åla och krypa.

För ett enkelt förklara det här med samsyn, och hur viktig det är, så kan du göra ett litet samsynsprov:

Om du håller upp ditt pekfinger och tittar på det, då ser du fingret klart och tydligt, och du kan avgöra hur långt borta/nära det är. Dina ögon jobbar tillsammans i samsyn. Dina två ögon och pekfingret bildar en triangel, och det är ingen tvekan att båda dina ögon tittar mot samma punkt. Pekfingret.

Försök nu att titta på ett punkt BAKOM pekfingret. Väggen eller något annat som är i bakgrunden. Kan du nu se fingret tydligt? Bedöma avståndet till pekfingret? Ser du ens ett pekfinger? Eller ser du två?

Barnet som ännu inte börjat krypa eller åla ser världen som du såg de där två suddiga pekfingrarna.

Vid den korsvisa ålningen och krypningen påbörjas och utvecklas samsynen, förmågan att konvergera sina ögon, bilda den där triangeln. Denna samsynen ska sedan utvecklas vidare, och blir sofistikerad samsyn, som resulterar i att barnet kan se så små bokstäver som du läser nu.

Men ålar och kryper inte barnet, då utvecklas inte samsynen så bra, och resulterar ofta i motorisk klumpighet. Denna klumpighet kommer av att barnet inte har ett väl fungerande djupseende, och inte kan avgöra avstånd eller höjd enbart vid hjälp av synen. Dessa barnen blir i våra ögon, i tillägg till klumpiga, överdrivet varsamma. De rör sig saktare, håller i ledstången... Och tur är det för dem att de är varsamma, hur skulle det annars gå när de går i trappor och inte riktig kan se VART trappstegen är i förhållande till varann? Kom i håg de suddiga pekfingrarna.

Och mycket ofta följas motorisk klumpighet av läs-svårigheter. Inte konstigt. Utan den simpla samsynen fullt utvecklad, kan heller inte den sofistikerade samsynen utvecklas. Och den sofistikerade samsynen behövs när man ska läsa små bokstäver.

Så man kan förebygga läs-svårigheter vid att se till att ens barn får åla och krypa MYCKET innan den första födelsedagen.

Sen är hjärnan så fantastisk att det även går att backa bandet. Krypandet senare än 1-års ålder utvecklar också samsynen. Fast det är inte så lätt att få dem åla och krypa när de först har börjat gå.

3 kommentarer:

  1. Jag har letat länge efter information om hur hjärnan utvecklas och vad som genererar vad. Jag har en fantastisk historia om min dotter som fick hjärnblödning vid 3 veckors ålder och hennes framgångar trots sin hjärnskada. Dessa inlägg du gjort ger mig hopp och bekräftar det jag misstänkt: det är ALDRIG försent!

    Läs gärna min blogg: idatildaelin.blogspot.se

    Tack för du gjort denna bloggen!
    MVH/Hanna

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag har en dotter som nu är 10,5 månader gammal och är skelögd. Jag har inte varit så insatt i detta med hjärnans utveckling men ändå prioriterat att hon ska ligga mkt på mage på golvet. Hon har aldrig ålat men började krypa vid 7 mån och kryper som en raket nu ;)
    Ibland blir det väl bara såhär men undrar ändå om det finns någonting som jag kan göra för henne? Känns så synd att hon ar nedsatt syn nr båda ögonen är fullt fungerande (som konstaterats av läkare). Här du några tips?

    SvaraRadera